En oskriven lag

Hemma efter en kort dag på skolan. Började med att vi åt kladdkakorna som jag bakade igår. Sen hade vi prov, tror faktiskt det gick bra. Efter det kollade vi på en film på svenskan om dialekter. Segt men lite kul. Tänk när jag och Agnes far ner till Skåne i tre veckor. Vi kommer typ inte fatta nåt. 

En sak jag stör mig på!
Det är personer som verkligen tror dom är bäst. Att allt dom gör är rätt. Och bryr sig inte ett dugg om andra. Dom är så jävla rädd för att andra ska tycka dom är som alla andra och tråkiga. Gör allt för att få lite extra uppmärksamhet. Det förstör verkligen min dag. Så blev det idag. Visst det var ingen stor sak men det är principen. Det man lånar ska man lämna tillbaka i samma skick som när man lånade det. Hur självklart är inte det. Speciellt är man tvekar att låna ut det. Får man låna nånting så lämnar man för guds skull tillbaka det helt, annars ska man ersätta det. Gör man inte det kan man inte förvänta sig att nåt förtroende från mig i alla fall. Det här har hänt flera gånger i min omgivning, och jag blir så störd på det.

Ett litet exempel från idag. Robin frågade om han fick låna lypsyl av mig. Och jag tvekade lite men sa ja. När han fick den började han gräva med fingret i den och sen nöp han av en stor bit av lypsylen. Liksom vem fan gör så? Så får jag tillbaka en söndermassakerad lypsyl och han säger inget om det. Asså vafan? Visst väldigt litet exempel. Men om han inte ens kan lämna tillbaka ett lypsyl helt när han lånat det, tror han då jag skulle låna ut nåt annat till han? Näe aldrig. Han kommer aldrig få låna nåt av mig igen. Vill ju gärna ha tillbaka mina saker hela. 

Okej, visst, lypsyl är inte så dyrt och jag har flera stycken. Men då kunde han väl köpt ett nytt åt mig eller köpt ett eget. Det är den där principen som vi i klassen älskar att prata om. 

Jag blir gaaaalen. En gång förut hände ju också nåt liknande i klassen. Men hon slängde det hon hade fått lånat istället. "För den funkade inte". Dock hittade hon den igen och gav tillbaka den. Men ändå? 
Min syster lånade en handväska av mig en gån som jag hade köpt dyrt i Jersey. Och jag sa flera gånger att jag helst inte ville låna ut den för jag ville inte att den skulle gå sönder. Men tillbaka fick jag en sönder handväska.

Antingen är det jag som är för snäll att låna ut saker. Eller så ha folket nu för tiden helt tappat vettet. 
Jag tycker det är som en oskriven lag att "det man lånar lämnar man tillbaka i det skick man själv hade velat få tillbaka det." Håller ni inte med?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0